Well, allt är bra med mig här, förutom att jag typ är sjuk. Är galet trött och har ont i typ hela kroppen. Meen det går väl över. Har ju faktiskt hela dagarna att bara sova, så jag borde ju bli frisk rätt snart om vi tänker så.

Familjen är underbar, tycker jag. Tjejerna är galet trevliga, schyssta mot mig so far. Vi har inte bråkat än ;) De gör läxorna och allt de ska. Behöver knappt någon hjälp. Just nu hjälper tjejerna mig mer än jag hjälper dem, med att visa mig hur allt i köket fungerar osv.

Känns väldigt bra just nu. Kan inte klaga på så mycket. Jobbar en knapp timme på morgonen, åker med till skolan och tar sen bussen hem. Är ledig till runt kl 15 då jag hämtar yngsta tjejen i skolan, vi åker hem ihop och börjar med läxor. Sen kommer äldsta tjejen hem ungefär ca 30min senare. Vi gör mat ihop runt kl 18, och sen kommer föräldrarna hem till kl 19, och då är jag off.

Kan ju inte säga att jag jobbar häcken av mig direkt. Ja, så går jag ut med hunden också, brukar göra det när jag kommer hem på morgonen sen. Det är en rätt söt liten lurvig sak. Men ja, just nu trivs jag! Väldigt bra. Vi får se hur det känns om någon månad, men nu är allt väldigt trevligt här.

Kan inte riktigt greppa att jag flyttar till London imorgon. Inte alls faktiskt. Känns sjukt overkligt och väldigt nervöst på samma gång.

Gissar att det kanske beror på att det gick så fort. Hade nästan gett upp på att komma iväg alls, och sen drar jag två veckor senare... Overkligt, ja. Sen att jag samtidigt är mer nervös... Beror väl ungefär på samma grej. Det gick så fort. Vågar jag? Vågar jag verkligen åka iväg igen?

Men jaa! Men läskigt är det. Skönt att ha packat klart typ allt däremot... Det som är kvar är typ bara sånt jag måste använda imorgon bitti också. Lite svårt att packa ikväll alltså.

Nej nu blir det nog till att köpa biljetter till Heathrow Express. Så slipper jag krångla med det när jag väl landat och ska lyckas hålla reda på alla väskor också.

Det värsta med att åka iväg som au pair igen är att jag än en gång måste packa ner typ halva mitt liv i en resväska. Vad som är ännu värre är att shoppingen i USA är så billig, och med mig hem hade jag två stora resväskor, plus en liten kabinväska. Plus fullpackad handväska. Och en av väskorna hade väldigt mycket övervikt. Jag har alltså sjukt mycket kläder, och inte så mycket plats.

Jag är i stort sett klar. Ja, tur är väl det, för som ni ser så är väskorna ganska fulla. I den lilla väskan ska i stort sett bara datorn ner ovanpå, och så en liten extern hårddisk, but that's about it.

I den stora ska det ner en jävla massa skor, plus plattång, hårfön, osv. Fördelen nu är att jag åker direkt till familjen. I USA har man ju en förberedelsekurs i 3 dagar innan man träffar familjen, vilket gör att man gärna vill ha med schampo, duschcreme och sånt. Nu skippar jag i stort sett allt det, och fixar det på plats i London istället. Sparar en hel del plats i väskan. Och vikt.

Alltså det svåraste är ju att komma på något att köpa till familjen... Och det blir ju bara svårare ju äldre barnen är. Stackars mig som alltid haft så stora värdbarn, haha.

Föräldrarna får en liten "julkula". En stor glaskula, med ett hål i, och inuti sitter det två tomtar. Man kan typ hänga den i fönstret eller liknande. Lite svensk design, kan väl vara kul. Fick den inslagen i affären när jag köpte den, så tyvärr blev det ingen bild på den.

Till 13-åriga tjejen bestämde jag mig för en cd-skiva. En bland-cd med svenska artister. Trippel-cd är det till på köpet, och väldigt blandad musik, så vi hoppas hon kanske kan tycka den är lite kul.

11-åringen ska få en bok, Mio min Mio av Astrid Lindgren. Vet inte om hon älskar att läsa, men det kanske funkar ändå. Det viktigaste är väl inte att de avgudar presenterna kanske, utan att man ger något litet. Det blir väl lite roligare om det har någon svensk anknytning. Så jag har köpt lite Marabouchoklad också!

Stort jäkla plus till CDON som lyckades få iväg båda grejerna till idag, trots att det var 4-6 arbetsdagars leveranstid på boken, och jag beställde i lördags!

Bye bye dollars, hello pounds!

Äntligen, det är verkligen rätt ord just nu. För nu ska jag snart få åka till London! Som jag har längtat och väntat. För det var i juli allt började. Eller, egentligen tidigare, för jag har velat åka till London som au pair nästan sen 2010. Men ändå.

I juli i år hade jag en klar ansökan med en förmedling som skulle ta mig till London. Jag hade hela tiden tänkt komma iväg i början av oktober, men det är bra att vara ute i tid, så att man säkert kan komma iväg. Däremot gick det slött, inte så mycket hände, och jag började ge upp hoppet. Började leta på diverse au pair-sidor på nätet, Au Pair World bland annat. Pratade med några familjer, men inget kändes jättebra.

Till slut fick jag tips om Gumtree. Vad jag visste om Gumtree innan var att man kunde hitta lägenheter i London där, men jag visste inte att det fanns jobb. Så jag gav det en chans, svarade på några annonser, hoppades. Och redan dagen efter fick jag svar från en familj! En mamma som var så trevlig, som hade lite äldre barn, ja, allt lät så himla bra. Hon ringde mig, lät extremt positiv, och det var jag med. Allt gick så fort, hon erbjöd mig jobbet dagen efter, så på knappt fem dagar har jag fått nytt hopp!

Nu flyttar jag till London! Nästa söndag redan!